Ät här - inte där





________________________________________________________


onsdag 10 februari 2010

Grill - galen inredning, god mat.

Jag körde ljus på en föreställning på Dramaten igår, och efteråt så gick jag, Martin och kamraterna LD och J till Grill på Drottninggatan för en sen supé. Jag har varit där en gång förut och druckit drinkar (dom är ganska bra på drinkar), men ingen av oss hade ätit där förut, bara hört goda vitsord. Upp till bevis, alltså.
Jag tycker att stället är rätt överväldigande med sin fullkomligt galna inredning. Det är skyltdockor i underkläder, en haj över bardisken, osv. Det är väldigt svårt att få en uppfattning om hur stort stället är, på grund av alla speglar och väggar och gångar här och där. Restaurangen är uppdelad i olika sektioner med olika inredningsteman som för tankarna till olika länder. Det finns en asiatisk (Thailändsk?) del med färgglada parasoller över borden, en tjusig fransk del med vita dukar och blommor. Många fler delar finns också, men jag hinner inte uppfatta alla när vi lotsas till ett mysigt hörn med rutiga dukar och levande ljus. Helt klart italienskt. Jag kände mig lite förkyld och var egentligen för trött för att ge stället all den uppmärksamhet jag skulle vilja, och det kändes trist. Speciellt när vi öppnade våra menyer och såg priserna. Vill man leva snålt ska man undvika detta ställe. För en varmrätt får man ge mellan 175 och 575 kronor, men vi bestämmer oss för att slå oss lösa och fira att jag äntligen startat min matblogg.
Det kan bero på att min hjärna var lite förkylningsmosig, samt att vi råkade få menyer på engelska, men jag tyckte det var svårt förstå menyn och att se ett... tema i alltihop. Menyn är uppdelad i tre delar och jag vet inte varför. Hur som helst. Vi beställer vår mat av den trevliga och rejäla servitrisen med mycket Stockholms-dialekt. Martin och jag, som ju är renlevnadsmänniskor, beställde vatten och LD och J tog varsitt glas vin. I väntan på vår mat så fick vi ljuvligt surdegsbröd med någon slags färskost-röra till. Vid det laget var vi alla så hungriga att vi närmade oss tårar, men jag är säker på att brödet är gott även för den normal-hungrige.
När maten kommer till vårt bord på är det inte så att servitrisen ställer ner tallrikarna på bordet, önskar oss smaklig måltid och går sin väg. Nä, här är det mer avancerat än så och rätterna kräver förklaring. J beställde tonfisk som hon fick halstra själv vid bordet på en jätteliten grill, doppa i önskad sås och sedan smaska i sig med välbehag. Jag fick smaka och det var verkligen jättegott! LD beställde träkolsgrillad kalvrygg som kommer på ett spett hängande över talriken i sällskap med salsicca och en svamprisotto. Jag smakade på risotton och den var smarrig, fast inte fenomenal. Men LD hävdade i alla fall att köttet var väldigt gott. Martin fick lammkotletter och som tillbehör två stora club sandwiches, stora nog att räcka till en egen måltid. Jag blev lite avis på Martin och smakade på hans mat i bland. O, så goda kotletter! Knapriga och kryddiga och möra, och club sandwicharnas tunna brödskivor var till min förtjusning bestrukna med tapenade!
Jag kunde inte motstå att beställa biffkarré med fois gras och tryffelsky, just för att jag inte kan motstå tryffel. Köttet var gott om än lite ordinärt, men skyn var helt underbar! Det finns verkligen ingenting som smakar som tryffel! Det går inte att beskriva så jag tänker inte försöka. Jag säger bara: Gott! Levern var vänd på grillen, krispig utanpå och mjuk och len inuti, full av smak. Men den riktiga höjdaren på min tallrik var faktiskt potatismoset (eller potatispuré, som man säger på finare etablissimang). Jag smakar och smakar och försöker komma på vad det är som gör att det är så gott. Moset är lent, salt men ändå balanserat och så smakrikt att jag nästan (men bara nästan) fick tårar i ögonen. När jag ätit klart så tog Martin över moset, och att dömma av hans mmm-anden och saliga uppsyn så håller han med mig i fråga om moset.
En mycket bra matupplevelse, men jag är lite ledsen över att jag var förkyld och inte kunde uppskatta den fullt ut. Men det betyder väl bara att jag måste gå dit igen. Snart. Och det har jag ingenting emot.


Grill, Drottninggatan 89.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar