Finlandfärjan - utan nåd.

Jag och M åkte Finlandsbåt i helgen. Jag trodde aldrig att den dagen skulle komma, men när nu M´s sportförening skulle ha sin årliga filmfestival på Birka Paradise så tyckte vi att det skulle vara kul att följa med. Vi bokade en hytt som var lite lyxigare, och med fönster och bara två bäddar istället för fyra och såg vi faktiskt fram emot att åka. När vi kommit ombord och fick gå till våra hytter så var det kanske inte riktigt som vi hade tänkt oss, även om det var helt ok. Litet var det förstås och två enkelsängar istället för en dubbel, men ett fint runt fönster hade vi i alla fall. Det här är ju en mat-blogg så jag ska inte recensera rummet utan hoppar direkt till maten.

Matsalen, "Grand Buffé", påminde om en skolmatsal i fråga om akustik och ljudvolym. Redan när matsalen var halvfull fick vi skrika för att kommunicera med varandra. Öl och vin kom generöst ur kranar och man fick ta hur mycket som helst. Det kändes dock outsägligt sunkigt att fylla sitt vinglas ur en kran märkt "Rödvin". Jag vet alltså inte vilken sort det var (förutom att det var rött), men det var ganska lättdrucket och mjukt, men inte särskilt intressant. Nej, värre var det då med själva buffén. Hungrig som jag var började jag med att lassa på min tallrik med inlagd sill, gräddfil, löjrom, gravad lax, hovmästarsås, rostbiff och kokt potatis. Vid bordet stoppade jag hungrigt en bit potatis i munnen men fick faktiskt spotta ut den igen. Kallnad kokt potatis med en obehagligt torr och stel hinna omkring sig. Ingen bra start. Jag provar en bit sill (som är svårt att misslyckas med) med den kompakta, nästan krispiga, konsistensen får mig att grimasera. Jag saltar mycket och tar gräddfil på, men den är ändå nästan oätbar. Gravad lax är alltid gott, men den här smakar något obestämbart... fiskigt. Som kaviar på tub och fiskrens kanske. Hovmästarsåsens gummiaktiga konsistens avslöjar att den kommer från en burk, och det känns ju tryggt, men inte desto mindre oaptitligt. Rostbiff då? Det är helt ok, men serverades med en grön okänd, smörig gegga och med därtill följande obestämd smak. Jag äter upp min löjrom med gräddfil och går sedan efter en ny tallrik för att prova den varma delen. Köttbullarna var, enligt sällskapet runt bordet, inte bra, så jag tar lite oxfilé och pepparsås. Jag tar också stekt potatis, men blecket var nästan tomt och något nytt syntes inte till så jag fick nöja mig med ett par bitar. Jag tittar på det andra på den varma buffén men ser faktiskt inget som inte ser direkt oaptitligt ut. Jag tar lite bröd också, för säkerhets skull.

Oxfilén smakar just ingenting, men på grund av att den, förmodligen, varit varm och sedan kallnat så känns den obehaglig och torr i munnen. Dessutom var biten så senig att det var svårt att skära igenom den. Jag äter upp mina stekta potatisbitar och biter i en skiva bröd som är kall och har en tydlig smak av kylskåp(?).

Jag inser att, trots att jag är så liten i maten, kanske inte ens kommer att kunna hitta ätbar mat för att ens kunna äta mig mätt. Jag hämtar några skivor knäckebröd och surar. Det var den absolut sämsta buffé jag någonsin ätit. Inte konstigt att folk blir så fulla.

Brunchen dagen efter var också ett äventyr i sig. M och jag dök upp en timme efter att den öppnat och blev nästan omedelbart ombedda att skynda oss på eftersom den nya sittningen snart skulle börja. Inte mycket att säga om brunchen eftersom den bestod av resterna från gårdagens middag, plus, av någon anledning, ett bleck med köttfärs (chili con carne?) guccamole, créme fraiche, och en balja med smält ost som någon tappat ett par kycklingvingar i. Dessutom ett bleck med nachochips som så smått börjat sina, men det gjorde ju inte så mycket eftersom en oöppnad påse låg slängd bredvid. Bara att öppna och förse sig själv alltså.

Jag har aldrig varit med om att mat på en restaurang fått mig att rynka på näsan och faktiskt bli äcklad. Hur svårt kan det vara att göra mat som smakar ok? Som får gästerna att gå därifrån mätta?

Jag och M gick till "Café Cobacabana" och köpte varsin smörgås, youghurt och juice. Visserligen kostade liten tetra Mer 20 kronor, men då vet man i alla fall vad man får.